Markanvändningens äldre historia i korthet i
n
ordligaste delen av Idre och Särna socknar.
Ett av rösena i rået som delade Valdalskölen.

Idre och Särna har varit etablerade bygder sedan lång tid tillbaks och omnämns i skriftliga källor första gången 1378 då kung Håkon krävde in skatt av inbyggarna.
Se avskrift av kung Håkons brev här

Pollenanalyser visar att någon form av boskapsskötsel bedrivits vid Trygåsvallen nordost om Särna på 1000-talet. Kanske är också Särna det Järnbäraland som beskrivs i Sverresagan.

1528 fanns 9 hemman i Idre, 6 på Heden och 9 i Särna. Beskattning av ängar m.m. ses första gången 1577. Skattläggning av gårdarna ses första gången 1593-94. Skogsmarkens och fjällens värde bestod i tillgång till jakt, fiske, ängs- och myrslåtter, betesmark, fäbodbruk, byggnadsvirke och brännved. De försigkomna kunde säkert leva ett ganska gott liv i denna bygd. Stora områden användes för jakt och fiske och tillgången på vilt och fisk var sannolikt god.

Uppenbarligen ansåg man det viktigt att fastställa gränser för de marker man nyttjade. En bygdegräns mellan Rendalen och Idre fanns i sjön Femunden under den norska tiden. Gränsen fastställdes i ett skriftligt dokument år 1581. Denna bygdegräns betraktades senare som gräns mellan Norge och Sverige sedan Idre och Särna erövrats av svenskarna 1644.

Ett sekel senare, 1751, bestämdes gränsen till sitt nuvarande läge efter påtryckningr från Röros verk som behövde ved och kol ur skogarna till gruvor och smältverk. Man ser av det förberedande arbetet för gränsregleringen att Idreborna oftast inte tolererade något intrång på sina jaktmarker och fiskevatten. Dock fanns ett avtal med en av gårdarna i Rendalen som fick nyttja trakten öster om Femund. Efter gränsregleringen 1751 kom detta område att tillhöra norska staten och Idreborna förlorade all egendomsrätt i området. Här öppnades nu möjlighet för arrenderande nybyggare och renskötande samer att etablera sig. 

En omdelning av gårdarnas ägor gjordes 1725 efter en mångårig träta om rågångens dragning mellan Idre och Heden. Denna delning finns inskriven i 1741 års dombok och omfattade ALL mark och vatten inklusive fjällen inom Särna och Idre socknar och kom att ligga till grund för häradsrättens upprättande av lagfartshandlingar i 150 år.
Se avskrift i utdrag av delningen här
Se karta över delningen här

Under 1800-talet ökade befolkningen. Idrebor flyttade ut till fäbodarna i fjälldalarna och nybyggen togs upp. En omfattande handel med markområden skedde. Inflyttande från Norge köpte stora landområden med jakt- fiske- och betesrätter på ca 500-1000 hektar för nybyggen.
Se exempel på lagfartansökan, avskrifter   valdalsbygget    slugufjället

I slutet av 1800-talet kom skogarna att få ett värde som virkesförråd. Staten och olika skogsbolag började intressera sig för de orörda skogarna i Idre och Särna. Tidigare ägohandlingar ansågs av staten som ogiltiga, kronoparker bildades 1865-1878 och avvittringen genomfördes 1883-1894. 4/5 delar av markerna övergick i statens ägo och av resten avsattes 1/3 till besparingsskog och 2/3 fördelades på åborna.

Avvittringen hade både vinnare och förlorare. Skogsmark erhölls i förhållande till odlad mark. De hemmansägare som hade varit flitiga odlare kunde erhålla mer och bättre skogsmark än man haft tidigare. Olika skogsbolag var tidigt ute och köpte in sig i gårdarnas inägor för att erhålla skog i området. Förlorarna var de som tidigare haft små ängar, stora skogsägor och/eller baserat sitt näringsfång på myrslåtter samt jakt och fiske.

Forskare och många ortsbor betraktar idag bildandet av kronoparkerna och avvittringen som förrättningar som inte gick rätt till. Processer pågår ännu om rätten till förfädernas ärvda eller köpta markområden, fiskerätter m.m.

Man kan tycka att värdet av den naturresurs skogarna är och har varit borde ha kommit fjällfolket till godo på ett bättre sätt. Avsättande till besparingsskog eller samfällighet av de skogar som staten och skogsbolagen tillägnade sig borde ha kunnat skapa ett visst välstånd. Sannolikt är det timmer för mångmiljardvärden som under årens lopp flottats ut ur bygden med vårvattnet. Visst har vi fått något tillbaks i form av skolor, sjukvård, vägar m.m. men vi lever idag i en avfolkningsbygd där fler utkomstmöjligheter än basnäringen turismen skulle ha varit välkomna.

Läsvärt för den som vill veta mer:

Henricson, Esbjörn    Titel: Idre bygdebok
Ljung, Tomas    Titel: Ödebygdsminnen
En hembygdsbok    Titel: Särna Idre 300år
Andersson, Ottar    Titel: Bygdebok for Engerdal, bind 1-3
Nielsen, Yngvar    Titel: Om Idre og Saerna
Pettersson, Wilhelm    Titel: Kortfattad beskrifning öfver Särna socken med Idre kapellag
Ericsson, Staffan    Titel: Alla vill beta men ingen vill bränna
Haarstad, Kjell    Titel: Sørsamisk historie.
Persson, Emil    Titel: Jakt och fiskehistorier
Isaksson, Svante    Titel: När staten stal marken